Just nu är det rätt tungt hos oss med envisa sjukdomar som biter sig kvar, sysslor som inte blir gjorda och en ekonomi som inte riktigt går ihop. För att släppa allt för ett tag tog vi igår kväll och gjorde en liten familjeutflykt till Nämforsen. En mäktig plats, som ett andningshål där det är svårt att hålla kvar vid bekymmer.

En ny detalj längs med strandkanten var att det lite här och där står stenar staplade på varandra, som små anspråkslösa konstverk.

Egentligen inga märkvärdigheter, det är helt vanliga stenar plockade från marken, men det krävs precision för att få dem att stå så här snyggt!

Det var inte bara vid strandkanten utan det var lite överallt och i olika storlekar och svårighetsgrader.

Örjan kunde naturligtvis inte hålla sig från att bidra med en egen skapelse!

Så här blev resultatet (den bortre stapeln är Örjans).

De här fina stenarna fann jag också på stranden.

Och det här är min fina familj! Efter vår lilla utflykt (som inte var så liten – vi var där i flera timmar) så blev vi mycket lugnare och gladare även om det var rätt tungt att cykla hem (typ baaara uppförsbacke).

Nämforsen är så helande för kroppen! Känner man sig nere är det verkligen rätt ställe att gå till, tänk att jag alldeles för ofta glömmer det.

I går upptäckte jag att några bönskidor av mina kokbönor Jacob’s Cattlebean i växthuset var mögliga, så jag plockade bort dem och öppnade för att se hur det såg ut med bönorna. Jag blev väldigt förvånad för det var några riktigt stora, fina och välväxta bönor där inne!

Eftersom jag bor i fel zon för att odla kokbönor, och dessutom har valt att odla en sort som anges som sen, så hade jag absolut inte räknat med att det skulle finnas några färdiga bönor ännu. Men idag tog jag och plockade in de som var gula – det fanns både några torra gula skidor och ett gäng fortfarande mjuka gula skidor, för att se hur långt det var gånget egentligen.

Så här många gula skidor var det – fyra av dem var torra resten var mjuka/halvmjuka. Det finns massor av gröna skidor kvar och plantorna blommar fortfarande.

Det här är skörden från ovanstående skidor! Oh, vilka fina bönor! Jag trodde aldrig jag skulle lyckas så här väl, och absolut inte redan i juli! Den lilla högen till vänster är från de torra skidorna, och den större högen till höger är från de mjuka skidorna.

Bönorna är SÅ VACKRA. Ja, jag har ju fånigt nog valt att odla dem mest för att de är just vackra, så jag blev ju extra glad att det lyckades. Jag har aldrig lyckats få fram färdiga kokbönor tidigare i hela mitt liv.

Och det är ju inte bara det att jag inte lyckats odla kokbönor tidigare, jag har heller aldrig hanterat färska kokbönor. Vad gör man egentligen med dem? Jag är egentligen bara van med torra bönor från paket i butik, eller kokta bönor på burk. Jag tänkte att de får ingå i dagens middag. Fräste dem först tillsammans med timjan, vitlök och gul lök.

Sedan lade jag till resten: potatis (Verona), kålrot (Finnmarkens vita kålrötter), och morötter (Purple Haze, White Satin, Minicor och Gelbe Pfälzer), allt fick puttra ihop innan jag lade till en halv burk créme fraiche, en stor näve hackad persilja (både krusbladig och slätbladig) och massor av den gröna stjälken från löken. Kryddade med salt och peppar och dekorerade med ringblomma. Vi åt det som pastasås. Det blev helt okej! Bönorna ur de torra skidorna var fortfarande lite hårda, men de andra var hur mjuka och fina som helst. Som att äta stora ärtor ungefär.

Allt utom vitlöken från vår egen trädgård (vitlök har jag misslyckats totalt med i år)

Förutom att min son Jonatan blåser såpbubblor på festivaler eller på gator och torg, så har han även en Youtube-kanal där han den senaste månaden har börjat lägga upp videos där han bland annat visar hur man gör olika såbubbletricks.

I det senaste inlägget visar han hur man gör en kub av såpbubblor. Ett väldigt bra klipp tycker jag! Den fina musiken med bland annat flöjt är skapad av mina syskon.

Med den här filmen är Jonatan med i en tävling. Vinsten är att bli en av tio programledare för Geek & Sundry. Jonatan är en av få som inte har engelska som modersmål som har gått med bland de 3o bästa. Man kan hjälpa honom att hamna i 10-i-topp genom att ”gilla” och/eller kommentera hans youtube-klipp. Gör det så blir han jätteglad!

Den senaste fyra dagarna har i princip bara handlat om min resa till Piteå och ponnyhoppningarna som var där. Först tog det en dag att förbereda sig och ta sig dit, sedan var jag i Piteå en hel dag, tog mig hemåt, skrev referat och har suttit i två dagar och redigerat bilder. Men nu så har jag fått ut ett gäng på hemsidan i alla fall. Skall bli spännande att se om det  blir några beställningar. Det här att lägga ut bilder för försäljning är något som är nytt för mig i år, jag har aldrig haft kapacitet att göra det förut utan de bilder som inte kommit med i tidningen har helt enkelt bara blivit utan någon som helst uppmärksamhet.

Någon som var kul att se i Piteå var Sir Lancelot, en son till Bravad. Han mamma Mona var hos oss på betäckning 2004 och resultatet blev Sir Lancelot. Jag har aldrig sett honom live förut, och det var fantastiskt skoj att se hur lik han var Bravad! Det var som en fuxfärgad Bravad, fast lite större. Duktig var han också, vann en LA.

De första klasserna var ganska svåra att fota, det var väldigt stark sol så det blev mycket tråkiga skuggor. Dessutom låg en del av hindren i vanlig skugga så det behövdes olika inställningar beroende på var ekipaget befann sig på banan. Det blev inte så kul bilder i början vilket var synd då en av de klasserna var just Ridsport Ponny Cup, som jag var utsänd att bevaka.

Den allra sista klassen var helt klart roligast att fota. Då var det så där härligt fotoväder: mulet med regn i luften och ändå rätt ljust. Det blev en hel del väldigt fina bilder på slutet. Mitt favoritekipage för dagen blev Emelie Nilsson på Avanti 203, de var otroligt fotogeniska och det blev en hel hög med kanonfina bilder på dem. De var inte bara snygga utan också ett bra ekipage, de vann den avslutande LB’n.

Sedan tycker jag ju det är kul att se lite udda ekipage också. Ett duktigt fjordsto som hette Trine 3341 nollade genomgående i de klasser jag såg henne och for fram som en raket. Fick en fjärdeplacering i LB. Fantastiskt fin!

Kokbönan Yin Yang är tydligen inte helt lätt att odla. I fjol lyckades jag inte få en enda böna, men i år har jag gjort nya försök i olika varianter. Och nu har jag faktiskt skördat en näve alldeles fina, egenodlade Yin Yang-bönor!

Det är i växthuset det fungerar bäst – helt klart. Sex planor har jag av de 20 köpebönorna jag satte inomhus och sedan planterade ut. De har växt fantastiskt bra, och plantorna riktigt knäar av tyngden från bönskidorna. Faktiskt så mycket att det är ett problem – det blir alldeles för fuktigt för skidorna när de ligger mot jorden så de börjar mögla. Därav att jag redan skördat. Det är alltså mögliga skidor jag sprättat upp för att se hur läget egentligen är, och så här fint är det alltså!

Nu har vi varit ute i skogen och samlat ihop lämpliga grenklykor (typ slagrutor) som vi stagat upp de här plantorna och även de andra bönorna i växthuset. Så nu står de rakt och fint. Borde ha tänkt på det mycket tidigare förstås, men förhoppningsvis skall alla skidor som finns nu klara sig i alla fall. Plantorna blommar dessutom fortfarande så jag räknar med ännu mera skörd.

Yin Yang-bönorna jag satte ute går det väl också framåt för, men där är det bara taniga små skidor ännu så länge. Vet inte om det kommer bli några färdiga bönor. Men de har lite alibi av att både vara satta ute direkt i jorden, mer än en månad senare än bönorna i växthuset, och så har de bara stått rakt upp och ned i en odlingskrage utan något glas eller annat. Så man förstår att de inte har samma förutsättningar som de andra.

En idé jag hade i våras var att odla morötter som skull gå i färgerna från mörkaste mörkt till ljusaste ljust. Jag hade dels ett ”regnbågsland” där jag satte sju sorters olika morötter, och så lite andra utspritt här och där i olika land. Nu börjar man kunna se resultatet, och det är lite kul. Här ovan syns de färger som morötter faktiskt finns i: lila, rosa, orange, gul och vit.

Här är åtta av de sorter jag odlat: Deep Purple (lila), Purple Haze (lila), Samurai (skall vara röd men är rosa), Atomic Red (rosa), Nantes 2 (orange), okänd morot från Santorini (orange), Carotte Jaune (gul) och White Satin (vit).

Det blir verkligen läckert när man sätter ihop morötter i olika färger!

Purple Haze och Deep Purple är båda två lila morötter, men skiljer sig rejält. Purple Haze har vanlig blast och beter sig som en vanlig morot, och har orange kärna (till vänster). Deep Purple har lila/grön-blast och den färgar av sig rejält – beter sig och känns mer som en rödbeta, och den har en vit kärna (till höger). Båda två är ganska anonyma i smaken. Det är verkligen färgen man odlar dem för.

Samurai och Atomic Red ser väldigt lika ut på utsidan, båda är rosa. Samurai var en stor besvikelse för den skulle ju vara RÖD, medan Atomic Red skulle vara just rosa så den ser väl ut precis som den skall. Insidan däremot ser annorlunda ut: Samurai till vänster och Atomic Red till höger. Samkmässigt är det också skillnad: Atomic Red är ganska anonym och tråkigt, medan Samurai är rent äcklig. Skippa att odla den! Jag har dessutom haft enorma problem med den hela sommaren då den bara drar iväg och stocklöper. Av två rader Samurai blev det bara 3-4 st normala morötter, alla andra drog iväg.

Jag gillar att lägga upp grönsaker i olika färger i små arrangemang!

 Och till slut en bild av Örjans favoritmorot. En Minicor. Det är en god, orange morot som tyvärr (eller roligt tycker Örjan) grenar sig väldigt mycket. Typ alla ser ut så här.

Seriöst – jag skall aldrig odla någon annan bondböna än Grebo! Provade att skörda lite av den idag trots att baljorna inte är helt mörka ännu, och det är sjukt stora bönor! En fröjd att skala och koka och det  blev rejält med mat.

Fröerna har jag fått från Sesam, och sorten beskrevs så här blygsamt i frökatalogen: ”120 cm hög, stora baljor och frön, 4 frö per balja. God avkastning”.

Underbara skördetid som bjuder på så mycket överraskningar! I fjol planterade vi sex björnbärsbuskar som vi köpte från Finland. Sorten heter Sibirisk björnbär. När vi väl köpt dem och planterat dem, så fick vi höra att det var stört omöjligt att odla fram björnbär här i våra krokar. Så vi har inte ägnat dem så speciellt mycket omsorg. Jag har gjort en rensning runt nästan alla buskar och täckt med lite gräsklipp, men det är allt. Annars har de bara stått i sin ensamhet och växt.

De är fortfarande väldigt små, inte ens en meter höga, men idag upptäckte vi att det ju är en hel del bär på dem! Stora, saftiga och goda. En del så mogna att de redan ramlat av busken. Så det fungerar alltså alldeles utmärkt att odla björnbär här ser det ut som!

Några enorma mängder är det inte, men vore det inte för att vi åt upp allt redan vid buskarna (jag har ALDRIG ätit färska björnbär på det här sättet tidigare!) så hade de i alla fall räckt till en rackarns snygg tårta eller liknande.

I våras satte jag ut små miniknölar av potatis som jag fått från Nordiska Genbanken, jag skrev om det här. Idag har jag skördat dem! Ännu så länge är ingen provsmakad, men en första rapport kommer här.

Beskriver skörden från vänster till höger:

Blå Dalsland: En knöl grodde så allt som ligger i den korgen längst till vänster är från en enda knöl. Massor av potatisar varav flera jättestora. En del skorv + vita prickar på i princip alla potatisar.

Fjellfinn: Alla tre knölar grodde så det var ganska klent resultat (andra korgen från vänster). Rätt normalstora knölar. En del väldigt skorviga och en del inte så skorviga. Jag råkade dela en med grepen och de ser väldigt fina och krispiga ut.

Björna: Två knölar grodde, en växte ute i pallkragen med de andra och en växte i hink. Inte så många knölar. Ganska normalstora. En del väldigt skorviga och en del mindre.

Köttpotatis: Alla tre knölar grodde. Ganska många knölar men rätt små/normalstora. Överlag minst skorv men en del enstaka knölar var jätteskorviga.

Jämtländsk vit: Fantastiskt resultat. Två knölar grodde och det blev verkligen många och STORA knölar. Väldigt oregelbunden form, nästan som jordärtskockor. Mycket skorv.

Återkommer med rapport efter provsmakning…

Jag har även skördat vintermoroten Royal Chantenay Rola som jag satte förra hösten. FETA morötter, korta och kompakta. Vi har ätit lite av dem förut, skivat dem och haft i ugnen bland annat. Skivorna blir enorma, det känns inte alls som morötter. Supergoda är de.

Efter den här odlingssäsongen förundras jag verkligen över varför man odlar de grönsakssorter som finns i handeln… Resultatet jag fått från fröerna från Sesam är många gånger så extremt mycket bättre än resultatet från de traditionella fröerna. Avkastningen är i vissa fall enormt mycket större. Som här – spritärten Mors Stora. Jag har aldrig sett så stora ärter! Baljorna är superstora, sprängfyllda och det är mängder med ärtskidor. Hur lätt som helst att odla, växer nästan som ogräs. Varför odlar man egentligen andra spritärter?

Jag skall samla ihop så mycket frö jag kan från Mors Stora så jag kan sätta ännu mer. I år hade jag 25 fröer att sätta ut. Beskrivningen hos Sesam: ”En spritärt från Skåne i början av 1900-talet. Fröuppropet”.

Så här stora är ärterna i min hand!

Nu är alla bondbönor skördade. En del ligger på tork för att bli utsäde till nästa år, men det mesta är rensat, förvällt och paketerat i frysen.

Vi har odlat fyra sorters bondbönor: Grebo, Arne, Kurt Jönsson och Witkiem. Grebo och Arne är fröer från Sesam, de två andra är i huvudsak eget frö från min odling i fjol.

Grebo gav överlägset mest. Bönorna var helt enorma. Arne gav lite fler baljor och fler bönor i varje balja, och även om de också var stora så var de inte så stora som Grebo. Baljorna är dessutom lite svårhanterliga, de är liksom hårda och ospänstiga. Kurt Jönsson ger mindre bönor men de är tjockare och knubbigare. Witkiem gav klart sämst i det här gänget. Jag har bara sparat frö från Grebo och Arne till nästa år. Mest Grebo och lite Arne i reserv.

Totalt blev det 2,5 kg bönor efter rensning. Av bönorna som skall ätas blandar jag alla sorter bara huller om buller, så det är stort och smått om vartannat i bunken.

Efter förvällning och skalning av bönorna blev det 1,6 kg ätfärdiga bondbönor. Sju påsar á 200-250 gram i frysen = sju middagar i vinter. Det känns helt okej, för egentligen odlar vi bara bondbönor mellan potatisen för att hålla bort lössen från potatisen, så det är en riktig god bonus!

I går hade vi dubbelkalas här! Jonatan fyllde 23 år och var på besök, och eftersom jag jobbade i Timrå förra helgen hade vi inget kalas för Algot som fyllde 2 år förra lördagen, så vi tog och firade dubbelt. Här är tårtorna jag gjorde till dem.

Jonatans tårta var en vanlig sockerkaksbotten, med två fyllningar: rabarbersylt (min favoritfyllning i tårtor) och vaniljkräm. Ovanpå grädde, svarta vinbär, vita och röda smultron, och så riven vit choklad på kanten. Mumsigt värre blev det.

Algot fick en choklad-sockerkasbotten. Ena fyllningen var grädde + avrunnen röda vinbärssylt (också en fantastisk fyllning i tårtor), andra fyllningen var grädde + hallon. Garnerad med grädde, jordgubbe, björnbär, hallon och chokladgodisar. Den här blev extra god tyckte jag, och det var första gången jag testade att garnera en tårta utan att sätta grädde på kanten. Det blev ju riktigt läckert.

Jag gillar när man har en lite syrlig fyllning i tårtor, som rabarber eller vinbär. Jag tycker det blir för sött annars. Lite småsura bär som svarta vinbär passar också av samma anledning. Allt är så sött ändå på en tårta.

Färska svarta vinbär, smultron, björnbär, hallon och jordgubben från vår trädgård! Raberbersylten och röda vinbärssylten också från vår trädgård.

I fjol sådde jag smultron från frö. Jag valde sorten Regina från Impecta. De var väldigt lätta att dra upp, och jag satte ut 50 plantor i ett helt eget smultronland. Men jag var ganska besviken på resultatet, och i år har jag knappt ägnat landet någon uppmärksamhet alls. Men nu, under den här fantastiska hösten, så fullständigt sprutar det smultron ur landet!

Stora, röda och fina är de. Och många. Jag var ute en kvart och fick ihop drygt 4 hekto.

Smultron känns nu riktigt lättodlat och framförallt väldigt underhållsfritt. I smultronlandet praktiserar jag täckodling, och har ett tjockt lager av gammalt hösilage mellan plantorna. Det är inte mycket ogräs att prata om. Enda problemet är att de bären som ligger längst ned blir lite snigelätna, men å andra sidan är det sådana mängder med smultron att det kan jag utan problem bjuda sniglarna på. Jag hinner ändå inte ta hand om allt.

Det är mycket bär nu… Men alltså, vilken lycka det är att efter morgonyogan gå ut i trädgården och plocka på sig vad man vill ha till frukost. Svarta vinbär, hallon, smultron, jordgubbar och så nytillskottet björnbär som bara fortsätter producera! Så här fin såg min frukostfil ut i morse. Och det var lika gott som det ser ut!

Hallon och svarta vinbär.. suverän kombo!

Den här fantastiska bönskidan hittade jag ute i landet idag. Stor, bucklig och inbjudande. Jag kunde inte låta bli att pilla upp den lite försiktigt. Kolla vilka skönheter som tittar ut!

Det är blomsterbönan Telsiai, som jag – inte helt överraskande – fått tag på via Sesam. Vilken växt. Såååå vackra bönor. ”My little pony-bönor” kallar Örjan dem för.

Så här stora är de. Frögivaren berättade för mig att han inte gillade att de kallades blomsterbönor, eftersom man då kan tro att det bara är en prydnadsväxt. Så här skriver han i ett mail till mig: ”Men det är torkbönor med jättestora bönfrön, nåt som var viktigt i fattiga tider, man fick mycket mat av dessa”.

Själv använder jag blomsterbönorna främst som jättestora skärbönor, och eftersom man inte kan räkna med att det är sommar hela tiden så skördar jag bönor och ärtor allt eftersom här hemma, trots att de säkert skulle kunna stå kvar ute i landet ett tag till. Blomsterbönor smakar som vilka skärbönor som helst tycker jag, bara det att det blir så otroligt mycket mer.

Det här är hela Telsiai-skörden – men då har vi ätit en hel del under hela sommaren också. 11 bönor var vad jag hade i utsäde, så man måste säga att avkastningen varit mycket god. Speciellt med tanke på att jag inte skött dem på något bra sätt, de har verkligen bara fått växa i ett virrvarr av tistlar, brännässlor och kvickrot. Tanken var att de skulle klänga på majsplantor, men majsen tog aldrig någon fart så de fick klara sig bäst de kunde där ute i landet.

Det kan ju vara någon som googlar Telsiai och hittar det här inlägget, så jag klistrar in infon om bönan jag fick från frögivaren här (gäller om man inte använder dem som skärbönor då, som jag gör):

”Telsiai (uttals Tellsche, ett område med liten stad i nordvästra Litauen)
Bönorna skall klänga runt 2-3 m höga störar, 2-3 plantor runt varje stör och ½ m mellan störarna. Jag föreslår att du sår alla bönor i små krukor inne, 1-2 bönor i varje kruka, och planterar ut dem när de är ett par dm höga. De kan behöva bindas upp, ibland kan de ramla av stören. Telsiai blommar med röda, mycket vackra blommor. Låt baljorna sitta på och torka på plantan. Plocka sen baljorna när de blivit bruna. Ta då in dom och låt dem torka några dar inne, sprita dem sen och låt bönorna torka ytterligare på fat. När du skall använda dem i maten, måste de blötläggas över natt först. De sista baljorna hinner sällan mogna ute, men jag tar in dem gröna och spritar fröna direkt, du ser vilka som är någorlunda fullgångna och vilka som bara är att kasta”.

Och så här beskrivs Telsiai i frökatalogen:
”Lettisk blomsterböna med röda blommor. Mycket stora, rosa-svartspräckliga frön”.

Vi har lyckats med solrosor i år på ett sätt som jag knappast trodde var möjligt. Vilket solros-år det har varit! Vi har odlat två ”låga” sorter (ca. två meter höga): Autumn Beauty och Strawberry Blonde. De har fungerat fantastiskt bra och bara sprutat fram blommor, men även om det varit trevligt har de inte gått att jämföra med jättesolrosen Giganteus – med den känner man sig som en riktig mästerodlare! Själva blomman som sitter däruppe i himlen någonstans är enorm – måste vara 40 cm eller något i omkrets.

Här är Örjan och Algot framför den kraftigaste plantan. Runt stjälken har det växt gråärter som slingrat sig uppåt – har fungerat jättebra! Men ärterna är skördade nu.

Så här tjock är stjälken (det är Örjans hand, min når bara runt drygt halva), som ett litet träd ungefär. Helt ofattbart att jag satte de här fröerna i våras och att det kan komma något så enormt och stort ur ett enda litet frö.

Här är jag bland de största solrosorna i vårt land. Jag är 1,54 meter lång, så den högsta måste ju vara över 3 meter hög.

Nästa år skall vi köra ännu mer på de här största solrosorna. De har fungerat jättebra som stöd för ärtorna. Runt en planta hade jag blomsterbönor, och det var en ännu bättre idé – de utnyttjade verkligen plantans höjd. Jag är jättepepp på att göra något mer av det här!

Nu är alla kokbönor skördade, torkade och tröskade. Fortfarande håller jag bara på att provodla och det känns som jag famlar mig fram, men några erfarenheter rikare känner jag mig i alla fall. Helt klart GÅR det att odla mogna kokbönor i Norrland, men ja, det är trixigt och det ger inte särskilt mycket utdelning. Skillnaden mellan att odla samma sort i växthus mot på friland är enorm.

I den här burken finns alla mina färdiga kokbönor av åtta olika sorter: Jacobs Cattlebean, Laxböna, Gotländsk gul, Röd böna, Klintehamn, Rödhakeägg, Bergsgubben, Båstad och Hutteriternas soppböna. Det är som synes inte särskilt stor skörd. Jag har å andra sidan inte odlat några mängder, men resultatet är klent hur som helst. Alla de här bönorna skall jag använda blandade till någon god böngryta i vinter – ingen av dem kommer jag spara frö från för de här gav helt enkelt för lite hos mig för att det skall vara värt att odla.

Hutteriternas soppböna var ett gränsfall – den satte jag direkt ute i kallbänk med glas över, och den tog sig mycket bra och gav även mycket baljor. Problemet var att i nästan alla baljor var det bara en färdig böna. Jag vet inte vad det kan bero på men det var ju rätt segt att sitta och sprita ut en enda böna ur varje skida. Så det får vara. Jacobs Cattlebean både förodlades och fick bo i växthus och hade de allra  bästa förutsättningarna – ändå blev det inte så mycket som jag hade hoppats på. Tröstlöst trots snygga bönor. Båstad och Klintehamn växte i odlingslåda och gav okej – kanske jag återkommer till dem en annan gång. Rödhakeägg och Laxböna gav oerhört klent resultat med tanke på att de växte i växthus. Gotländsk gul gav klent, men allra sämst gav Röd böna där jag bara kunde skörda sju färdiga bönor – jag fick inte ens insatsen tillbaka. Bergsgubben petade jag ner i en hink och den levde verkligen ett hårt liv i somras med minimal skötsel, trots detta gav den en del bönor så den kan också vara värd att återkomma till – kanske ger den jättebra om man sköter den lite bättre.

Glädjeämnet då: Yin Yang-bönan! Det här är resultatet av sex plantor som jag förodlade och som fick växa i växthuset. Det blev 148 gram. Jag sparar alla som utsäde till nästa år – för nu skall det bli odla av när det gäller Yin Yang! Det är roligt att just den här läckra bönan är den som växter bäst. Frodiga plantor, många baljor, välfyllda med många bönor. En fröjd att skörda! Jag odlade även en rad av dessa utomhus, direkt i jorden. Det blev färdiga bönor där också även om de blev klara mycket senare (och tack vare den varma hösten!) och långt ifrån alla skidor hade färdiga bönor. Allt detta har vi dock ätit upp som färska bönor, och det har varit kanongott. Hela bönskidan fungerar alldeles utmärkt att koka och äta – den är inte trådig eller någonting.

Det känns nästan overkligt att ha en hel skål med så snygga, egenodlade bönor. Något att tänka på till nästa år är i alla fall att utnyttja utrymmet bättre. Det är väldigt låga plantor, så det blir mycket utrymme i växthuset som står outnyttjat ovanför dem. Det är liksom bara marken som täcks. Jag skall hitta på något annat sätt att odla dem till nästa år – både så jag kan ha dem på större yta och så behöver det inte vara så högt. Nästa vinter skall jag äta Yin Yang-gryta!

Jag har även odlat kokbönorna Starazagorski (förodlad och sedan på friland) och Lämmel (satt direkt på friland), men dessa har jag bara ätit färska som skärbönor så jag vet egentligen inte hur bra resultat det blev från dem. Mat blev det i alla fall!

Idag åt vi tortillas med hummus, coleslaw och morotskofta till middag. De var så sanslöst goda och jag är väldigt stolt över dem, så jag måste ge dem ett eget blogginlägg. Både för att själv minnas hur jag gjorde + tipsa om hur man kan göra. För det här var extremt gott och väldigt lättätet. Liksom inte kladdigt eller något.

Tortillas (blir 24 stycken):
1,5 liter vetemjöl
2 tsk salt
2 tsk bakpulver
2 msk rapsolja
5 dl morotsjuice
Blanda alla torra ingredienser, häll i de blöta och blanda ihop till en fast, smidig deg. Dela i 24 bitar och kavla ut varje så runt det går (smakar lika bra om de blir i andra former så lägg inte så mycket tid på att försöka få dem runda). Grädda i torr stekpanna, ganska varm, ca. 1 minut på varje sida. Täck både degklumparna och de färdiggräddade med en duk så de inte torkar ut.

Hummus på gråärter:
2 dl torkade gråärter
1 stor vitlöksklyfta
Saften från 1 citron
1 tsk spiskummin
1/2 tsk salt
1 dl rapsolja
1 dl spad från ärtkoket
Blötlägg gråärterna minst 12 timmar. Koka upp i vatten, häll av det kokande vattnet och koka upp ärterna på nytt i lättsaltat vatten. Låt koka i 45 minuter. Häll av i durkslag men spara kokvattnet! Låt ärterna svalna lite och mixa sedan ärterna och de torra ingredienserna med oljan. Späd med kokvattnet tills hummusen får önskad konsistens.

Coleslaw (blir ca 1,5 liter):
1/2 normalstort  vitkålshuvud
8 små, vita morötter
4 små rödlökar
2 msk vitvinsvinäger
2 tsk strösocker
1 dl majonäs
1 dl filmjölk
Finriv morötterna, strimla kålen och lökarna fint. Blanda ihop alla ingredienser med händerna så det blir en härlig gegga av alltsammans.

Morotskofta (ca. 60 st):
600 gram finrivna, urkramade morötter
2,5 dl kikärtsmjöl
1,5 tsk bakpulver
1 tsk svartpeppar
1,5 tsk salt
1 krm gurkmeja
1 tsk koriander
Finriv morötterna (det behövs drygt 1 kg morötter) och krama ur all vätska som går (vätskan använde jag till tortillabröden). Blanda ihop allt med händerna till en fast och medgörlig klump. Forma små bollar i typ köttbullestorlek, och fritera i  omgångar i het olja. Ungefär 4-5 minuter per omgång.

Förutom att det här var en ovanligt lyckad kombination så är min stora stolthet också – förutom att allt är hemlagat – att i princip alla huvudingredienser är  egenodlade! Gråärterna, vitkålen, morötterna (både de orange och de vita) och rödlöken är alla från vår odling säsongen 2013! Snart kan vi dessutom börja använda vår egen koriander, men än så länge har jag köpekoriander kvar, så jag använder klart den.

 Det kan vara så att jag funnit min favorit när det gäller gråärter. I alla fall har jag bestämt mig för att satsa rejält på den här sorten nästa år: Schwedische Ackerperle. Jag petade ner fröer runt mina solrosplantor när jag satte ut dem i våras, och de har växt fantastiskt väl tillsammans. Gråärterna blir 100-150 cm höga så de har klättrat upp ungefär längs halva solrosorna.

Fröerna fick jag via en fröbytarkedja. Jag satte 20 fröer som totalt vägde 6 gram, och den torkade skörden blev faktiskt exakt 500 gram – vilket blir sådär 1.600 ärtor. Jag vet inte hur mycket utdelning man brukar få av gråärter i vanliga fall, men av de sorter jag provat tidigare har i alla fall ingen givit 80 x sig själv tidigare. Så jag är väldigt fantastiskt nöjd! Dessutom har de bara växt, jag har varken rensat ogräs, gödslat eller vattnat. De har bara petats ner i jorden (nygödslat då visserligen) och sedan fått växa bäst de kunnat själva.

GODA är de också! Den här hummusen gjorde jag igår. Supergott. De påminner mycket om kikärter i smaken.

Det finns väldigt lite info om Schwedische Ackerperle på nätet. Det är en sort som är listad hos Nordiska Genbanken (NGB13486), men det finns ingen direkt info om sorten där, annat än att fröerna kommit till NGB via Sesam som i sin tur fått dem från USA. Namnet är ju tyskt och de finns nämnda på en tysk sida, och jag har hittat en bild där det finns Schwedische Ackerperle med, men det är allt.

Andra sorter av gråärt/blåärt jag provat – som inte alls kommer upp i den här utdelningen, är: Biskopens ärt, Orust,  Rosakrone, Skånsk gråärt, Hälsinge gråärt, Jämtländsk gråärt, Gotländsk blåärt och en sorts blåärt som kommer från en medlem på alternativ.nu. Det är väldigt stor skillnad på själva ärt-storleken, och jag märker att jag helt klart föredrar de som är större. Och så skall de ge mycket då – så klart!  Till nästa år har jag sparat 290 gram Schwedische Ackerperle som utsäde….

Av de här ingredienserna brukar jag göra vårt rödbetshack, som vi sedan använder till allt möjligt. Jag gör en omgång och sedan räcker den till olika saker i två eller kanske tre dagar beroende på vad vi äter i övrigt. Det går snabbt att göra, cirka 10 minuter.

En näve mandlar
3 råa rödbetor
2 små äpplen
2-3 stjälkar selleri
3 vitlöksklyftor
en halv färsk chili, eller torkad om man inte har färsk
lite himalayasalt

Jag börjar med att köra mandlarna i matberedaren tills det är finhackat. Sedan tar jag i skalade vitlöksklyftor, delad chili och saltet och kör en stund till. Det ska blandas ordentligt. Därefter lägger jag i skalade rödbetor i bitar, urkärnade äpplen i bitar och selleri i bitar. Kör pyttelite i matberedaren, ca 5-7 sekunder. Det ska bara bli ett hack, inte ett mos.

Därefter är hacket klart. Det är väldigt lättarbetat och smidigt. Går att forma till ”biffar” om man vill eller man kan ha det som en rödbetssallad eller en färs. Det här är också en bas till mina rispappersrullar som vi just nu äter flera gånger i månaden. Vill man steka det till veganbiffar går det säkert bra men jag har aldrig provat.

Ibland har jag vita morötter i också. Ibland lite färsk ingefära. Det går att lägga till och ta bort lite som man vill. Jag har även gjort det på rödkål när jag inte haft rödbetor hemma. Blev gott det med fast på ett annat sätt.

Idag lade jag en sked rödbetshack i var sitt blad av plocksallat (naturens eget tacoskal). En slice avocado och lite nässelpulver ovanpå det, och denna raw food-taco blir en av rätterna på vårt middagsbord i kväll.